dear diary
hittade min gamla gamla dagbok. Jag storstädar mitt rum just nu och då hittar man massor med saker som man
inte ens kommer ihåg eller visste att man hade. Jag började läsa igenom den och det var både skratt och gråt
kan jag säga. Finns så mycket man önskade att man hade gjort men också så mycket som man önskar att man
inte skulle ha gjort. Det är också läskigt hur man kan förändras så mycket som person. Förstår inte varför man
inte skriver "dagbok" som man gjorde när man var liten. Spara känslorna&minnerna i en bok för att senare i livet
kunna kolla tillbaka och drömma för en liten stund. Vet inte vad det är som har gjort att dagbok uppfattas som
något "barnsligt & löjligt" Jag tycker iaf inte det är något löjligt med det? vad tkr ni?
Kommentarer
Trackback
